Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, ni har fullkomligt rätt», svarade Tofte. »Oro
det är deras själ man älskar! Men nu har jag just
blifvit öfvertygad om, att jag inte alls har älskat
hennes själ, eller att hon har myckfet litet af den
varan. En riktig qvinna blir alltid vackrare och
vackrare med åren.»
»Det var en orimlig fordran», sade Nina. Hon
tänkte på, att hennes hår hade varit tjockare och
hennes kinder rödare, då hon var tjugo år, än de
voro nu. Hon kände sig gammal.
»Nej, inte alls», svarade Tofte.
»En qvinna är först helt utvecklad, när hon är
trettio år, och då först börjar hennes personliga
skönhet. Alla dessa små flickor på aderton, tjugo år,
röda och hvita, med klara ögon och runda kinder,
det är ju bara lindebarn, något djupt intresse kunna
de inte väcka hos en. Man ser på dem som man ser
på en — ja, på en rabatt hyacinter — ett angenämt
tidsfördrif.»
»Men ungdomen har dock sin egen skönhet*,
sade Nina. »Allting är så friskt och omedvetet. Jag
blir alltid glad, när jag ser ett riktigt ungt
an-sigte. Och till och med de. allra bästa får dock
åldern bugt på. Jag tycker det är så sorgligt att
se en gammal rynkig, vacklande qvinna och så
höra: hon var så vacker en gång för många år
sedan.»
»Och en af de mest förtjusande menniskor
jag-känt var ändå en mycket gammal dam», sade Tofte.
»Har ni inte hört talas om grefvinnan von Kreutz?
— Hon var som ung hofdam vid ett af de tyska
hofven och berömd för sitt snille och sin skönhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
