Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon hade nästan hvitt hår, och hennes ansigte
såg vissnadt ut och bar spår af, att lifvet hade lagt
sina händer hårdt på henne, och hennes mörka,
själfulla ögon hade ett uttryck, som Hedvig icke riktigt
kunde uttyda. — Var det smärta eller frid? Kanske
båda delarna, eller det ena upplöst, i det andra? —
Hon hade liksom Ebba mycket vackra händer, som
sågo ut att aldrig ha haft något hårdt arbete och
som hon nu sträckte emot Hedvig.
»Välkommen!» sade hon. Hon hade samma djupa
röst som Ebba. »Hvad det var vänligt af er att
komma och helsa på Ebba!»
Derefter presenterade hon de andra närvarande
för Hedvig.
»Fröken Krohn, — min farbror — kammarherre
Lyxen.»
Fröken Krohn var en gammal dam, som hade
varit grefvinnans lärarinna och som nu lefde på sin
ålderdom i hennes hem. Hon var mycket gammal.
Hennes hufvud skakade oupphörligt helt sakta, som
om det ogillade den erfarenhet, hon hade fått i
verl-den, och hon var mycket döf. Hedvig beundrade det
tålamod, hvarmed grefvinnan och Ebba ropade i hennes
öra och upprepade hvarje mening, som blef sagd.
Hon var alldeles sinnesfrisk och intresserad för allt
och yttrade sin lust att veta hvad som sades genom
att sträcka fram hufvudet med ett frågande leende,
och då fans det alltid en sufflör till hands.
Sjelf talade hon mycket sakta, som nästan alltid
döfva menniskor göra, med en egendomlig, modulerad
röst, och såg mycket vänligt och deltagande på den
hon talade med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
