Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon var ond på Maria och uppsökte henne icke.
Deremot var hon ofta hos Klerks, der man satt i en
krets och beundrade henne, och der hon sjelf låg
tillbakalutad i en länstol, klädd i svart, med briljanter
i öronen — en julgåfva af grosshandlaren — och
fläktade sig med en strutssolfjäder, medan hon gaf
sällskapet små trötta repliker, som uppfångades med
ifver och upprepades med hänryckning.
Hennes gamla tanter hade för hennes skull flyttat
till Stockholm, och hos dem hade hon inrättat två
smakfulla rum för sin räkning. En sängkammare
med en stor toalettspegel, och en liten budoar, der
hon tog emot kamrater från teatern och andra vänner,
som besökte henne. Tanterna betraktade hennes
privata rum som ett slags tempelcell och henne sjelf
som gudinnan, som bebodde den.
Under dessa första år hade hon, besynnerligt
nog, intet nytt svärmeri. Herrarne höllo sig alltid
på ett vördnadsfullt afstånd från henne, och hon sjelf
hade en känsla af, att en stor tragédienne antingen
bör ha en stor, helst olycklig kärlek — och det är
så ansträngande — eller också ingen. Hon förhöll
sig passiv, och inga oemotståndliga nya intryck störde
hennes lugn.
Då hände det, att man en vinter hade inöfvat ett
nytt stycke, hvaraf man lofvade sig mycket, och att
den skådespelerska, som hade hufvudrollen* i sista
ögonblicket blef sjuk. En annan, som man valde att
sätta i hennes ställe, fick också förfall, och Dina
erbjöd sig att spela rollen. Instruktören invände, att det
ju icke alls var en roll i Dinas stil, men hon bad så
mycket att få göra ett försök,’ att man lät henne få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
