Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af all manlig fullkomlighet. Dessa två, som voro de
bästa, skulle naturligtvis höra ihop.
Minnet af Ebba och de aftnar, hon hade tillbragt
i hennes hem, var ljuspunkten i Hedvigs
ungdomsminnen, och ännu kunde det komma lugn och lycka
öfver henne vid tanken derpå.
Det fans dock ställen på jorden, der menniskorna
voro lyckliga och der allt var, som det skulle vara,
sade hon till sig sjelf, när hon tänkte på Ebba och
det lif, hon lefde. — Hon hade ofta haft lust att
skrifva till henne, men hon hade motstått denna lust.
Hon kände, att Ebba hade alla sina sympatier för
sina egna, och Hedvig var för stolt att vilja tränga
sig fram till en krets, som hon icke tillhörde. Men
hvad hon ofta önskade, att hon en gång kunde träffa
någon, som kunde tala med henne om Ebba!
Åren gingo, och arbete och försakelse, strid och
längtan undergräfde Hedvigs helsa. Då hennes far
dog, sjönk hon ihop. Ett helt år var hon nästan
sysslolös. Hon hade endast behof af att hvila, att
vara ensam med sig sjelf. Men då detta år hade
gått, måste hon börja tänka på framtiden. Hvart
skulle hon taga vägen? Hvad skulle hon företaga
sig? Då allt efter faderns död hade blifvit
realise-radt, fick hon litet pengar, men icke nog till att
kunna lefva af.
Men så kom sjukdomen, och nu var det icke
värdt att uppgöra några planer, förrän man såg, huru det
kom att gå, och så packade hon sin koffert och reste
till Stockholm.
Här satt hon nu i skymningen och tänkte på det
lif, som hade gått, och det förde endast skymningstankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
