Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
NILS BOSSON STUBE.
Nils kände, huru riddarens hand började blifva kall och
stel, men friden i det gamla ansiktet stod kvar, och läpparne
logo, som om han njutit den högsta lycka. Och omärkligt
smög sig dödskylan genom kroppen. En kort stund förflöt
ännu, och så stelnade läpparnas leende in i döden.
Lidna äro lifvets ständer,
leende dör jag —
sjöng den hedniske vikingakungen, när segrarens ormar höggo
med giftiga tänder och, som det heter i sången, »byggde sig
bo i hjärtats sal», och han gick glad att följa de disor, Odin
sändt att föra honom till den eviga glädjen i Yalhall. Men
äfven den kristne riddaren sjöng i döden sin "lefnads bästa
sång, när han fyllt sin läras villkor för att vinna inträde i
Guds himmel, och mången hade liksom denne, vid hvars stoft
nu Nils Sture befann sig, vandrat törnvuxna stigar och tåligt
därunder fördragit ormahugg, giftigare måhända än deras,
som .byggde sig bo i vikingakungens hjärtesal.
Nu var Fj»lar Ormssons vandring slutad, och ingen
skulle mera h&nle åt den leende riddaren.
Men munkarne sjöngo:
»Ora pro nobis!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
