Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
NILS BOSSON STUBE.
lätthet herr Ivar kastade sig in i det tal och den hållning,
som tillhörde en krämarsven.
»Allt detta», sade han, skall blifva, som sig bör, uträttadt,
och är vinden god, så skolen I snart hafva det yppersta
leyd-niska här ... det går jag i god för ...»
»I kunnen icke upplysa mig, gode herrar», gnällde
kaniken, »om I hafven sett min ämbetsbroder taga in här?»
»Nej!» svarade Nils, och herr Ivar skakade, bestyrkande
utsagon, på hufvudet.
Kaniken log och gick, och herr Ivar fortsatte en stund
att utbreda sig öfver förträffligheten af sitt leydniska kläde,
läggande därunder upprepade gånger fingret på munnen till
tecken åt Nils att vara försiktig.
Kort därefter fingo de höra kaniken upprepa sitt
spörsmål till någon utanför dörren, och herr Ivar igenkände i
den svarande rösten sin sven. Men denne tycktes gifva
lyssnaren tillräckligt att göra, så att Ivar kunde få tillfälle
att hviskande fullborda hvad han ytterligare ansåg sig böra
säga Nils.
Båda insågo nödvändigheten af att snart skiljas, om icke
arbetet för Nils skulle ytterligare försvåras, i händelse
kaniken skulle få den ringaste misstanke, att Nils visste, hvem
krämarsvennen var.
»Han vet, hvem jag är», tillade Ivar, »men han får icke
veta, att äfven I kännen min hemlighet. Han tager mig, som
de andra göra, för en vän af ärkebiskopen, och defc må de...
tids nog skola de finna, hvems färger jag verkligen bär!»
När Nils kom ut på gatan, stod kaniken där före honom
och tycktes med noggrannhet granska de olika husen.
»Hillemo! riddar Nils», sade han och gick honom på sitt
smygande och inställsamma sätt till mötes, »jag kunde icke
hälsa eder där uppe hos krämaren, och likväl är det nu en
helan tid, sedan jag såg eder.. . Men I hafven skyndsamhet
af nöden, godt... jag följer eder gatan fram.»
»An eder ämbetsbroder, kantorn i Uppsala domkapitel?»
»Han lärer bo i ändan af gatan, efter hvad svennen sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
