Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
NILS BOSSON STUBE.
seglande i Stockholmsskären och lade sig för ankar. På slottet
affyrades en kanon till tecken af den glädje, som där
uppväcktes, och från slottet spred sig glädjen ned till staden
bland de tyske borgarne. Det var konung Kristian med
förstärkningshären, därom var intet tvifvel. Man hade från
slottet sett Dannebrogen, och nere i staden visste man berätta,
att ett bud lyckats smyga sig in genom belägringshären och
medfört bekräftelse på, att det var konung Kristian, så att
nu skulle det blifva en ny morgon med bättre väder.
Och lika högt som glädjen steg hos tyskarne, lika högt
steg sorgen och harmen hos svenskarne och spred sig från
dem ut till lägret, där man skyndade upp på de högsta
bergen för att få så vidsträckt utsikt som möjligt öfver fjärdarne
och de många holmarne.
Gubben Bengt var en bland de ifrigaste att förvissa sig
om, huru det förhöll sig med den ankomna flottan, och han
steg jämte en af sina söner i en båt och rodde ut åt sjön.
De höllo tätt intill södra landet för att icke onödigtvis utsätta
sig för faran, om det verkligen var konung Kristian, och
gubben ville blott se Dannebrogen.
De rodde ett godt stycke väg utan att möta någon, men
så, just som deras båt stack fram bakom en udde, kom en
annan roende inåt staden, och de höllo stilla. Då reste sig
en man i bakstammen af den främmande båten och ropade
dem an på god svenska.
»Hören hit godt folk... är det klart till staden?»
Det var Olof Ingesson, som afgått med brefven till
konung Karl. Gubben Bengt kände honom grant och svarade,
att det ginge godt för sig att komma till lägret, samt sporde
tillika, hvad svar han medförde från konungen.
»Ro litet bättre fram, så far du se svaret!» ropade
frälsemannen, och så tog hans båt fart mot staden till, medan
gubben och sonen efter något betänkande fortsatte sin led åt
motsatt håll. Ty visst var det nu konung Karls flotta, som
låg där ute.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
