Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
nils bosson stube.
väl funnit det, men så som han gick omhöljd om hufvudet,
när han var på Hjorten, sådan var han alltid, när han kom
till min fader och jag var närvarande eller kom tillstädes,
jag minnes till och med, att jag ett par gånger såg honom
få brådt att svepa hufvan om hufvudet ...»
»Alltså kände honom din fader i botten?»
»Det gjorde han ... men för mig sade han, att riddaren
en gån g aflagt ordenslöftet eller varit redo att göra det, men
icke ansett sig kunna hålla det så, som han borde, och att
han därför afstått från att blifva ordensbroder. Dock hade
han afgifvit ett löfte, som han höll lika heligt, och till tecken
därför bar han den hvita riddarmanteln, fast utan det röda
korset.»
»Gud unne honom fröjd i himmelrik!» sade Nils och gjorde
andäktigt korstecknet, något som äfven Hollinger efterföljde,
hvarpå Nils tillade, »mig var han en fulltrogen vän!»
»Fuller var han så», återtog Hollinger, »det må jag väl
veta för alla de hemliga bud, jag fört mellan honom och min
fader rörande eder, men äfven konung Karl och hans
drottning lågo honom nära om hjärtat, och allt hvad rent och godt
var, det var honom lika kärt, som det orena och onda var
honom okärt. Därför höll han en gång på att slå sönder och
samman denne man, som i dag kom för mina ögon .. .»
»Gumme?»
»Ja, fru Brita Olofsdotters sven . . . Det var sedan
marsken blifvit konung, och medan I till allas vår sorg var skild
från konungen, som Gumme en gång kom till min fader . . .
och det var i ett ärende, som hvarken han eller någon
annan kunde ana, att där låg någon arg list under. Min fader
hade i sin ungdom lärt sig konsten att sticka i koppar och
annan metall, och ehuru han snart lämnade det yrket,
emedan hans lust stod till sjön och han tidigt kom ut bland de
otaliga fribytarne, som då svärmade öfver alla vatten
omkring dessa riken, så bibehöll han dock sin skicklighet och
satt mången timme, då han kunde varit med sina stallbröder
i ett lustigt gille, med sin stickel och stack ut vackra pryd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
