Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
nils bosson stube.
sättas och tadlas måhända af dem, som en gång kysst eder
hand för undfångna välgärningar, utan att hjärtat skulle
vändas i min barm och sorgen blifva så mycket större? . . . Nej,
nej, fader kär, många gånger hellre blifver jag bär hos dig
... så länge jag kan göra dig någon glädje. Kanske, kanske
blifver min vandring i denna världen icke så lång. . .»
Hon brast härvid ut i tårar, och konungen satte sig
bredvid henne på fönsterbänken och drog henne intill sig samt
lade hennes hufvud mot sitt bröst.
»Gråt ut, gråt ut, dotter min», sade han med en ton,
som skulle vara smekande, men som var bruten af hans egen
inre rörelse, »det plägar lätta hjärtat! ... Jag ser väl, att din
sorg gäller honom, som vunnit din kärlek, hvém ban nu är,
och Gud skall veta, att I gärna för mig skullen få
tillsammans komma, så fort ban visade mig, att hans sköldemärke
vore af gammal adel. .
Ännu häftigare strömmade stolts jungfruns tårar vid dessa
ord, ocli hon sammanknäppte med ett uttryck af tröstlöshet
sina händer i sitt sköte.
»Det synes mig», fortfor konungen, »att du kan vara vid
godt mod, kär dotter min!... När vi sist i Stockholm
talades vid i detta ärende, så sade du mig, att ban sagt, det han
väl icke vore någon krämars ven, fastän han syntes så ...
därför, dotter, månde du kunna se tiden an ...! Är han en
riddare god, så »Skall han nog en gång komma! En gammal
lärdom, som jag hörde en gång en vis man läsa för mig, lyder så:
ovis är den,
om natteu vakar
och grubblar på mycket;
då är han trött,
när morgonen kommer,
men kvar är gamla sorgen.
Konungens tal och ännu mer den varma kärlek, som
förestafvade orden och som lågade ur hans blick, inverkade
lugnande och välgörande på hans dotter. Hon satte sig upp,
och ett matt leende krusade åter hennes fina, fylliga läpp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
