Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils stüre och ärkebiskopen mötas.
213
»Det är förenadt med svårigheter... jag vet det, och
därför skola vi icke tala därom. Jag hyser det förtroende
till eder, Helmich, att jag uppdrager hela denna sak åt eder.
I skolen göra denna förbindelse om intet...! På hvad sätt,
viljen I fråga ... ? Det är något, som jag öfverlämnar
alldeles åt edert eget godtfinnande. Hafven I lyckan med eder,
så skolen I för eder återstående lifstid sitta som biskop i
Yärend, hvarom icke, så mågen I stå edert eget kast...
hafven I förstått mig?»
»Edert tal, vördige fader, är tillräckligt tydligt för att
icke missförstås... Men innan vi taga detta för så
fullkomligt säkert, så har jag också något att säga, som jag önskade,
att äfven I skullen till fullo förstå.»
Ärkebiskopen ryckte till och satte sig upp i stolen,
stödjande båda händerna på stolskarmarne och med ögat skarpt
hvilande på den till utseendet så ödmjuke och undfallande,
men i själfva verket så djärfve kaniken.
»Jag vill minna eder på, huru jag tjänat eder, ärkebiskop
Jöns, huru eder framgång, eder makt, eder ära varit för mig
som min egen, men medan I hafven stigit uppåt, ständigt och
jämt uppåt, har jag stått stilla, eller har det burit utför för mig,
och nu ... nu, ärkebiskop, när jag står så godt som på grafvens
brädd, nu kasten I åt mig det minsta stiftet i Sveriges land...»
»Helmich ... I glömmen eder!» afbröt ärkebiskopen
iskallt. »Tänken dock uppå, att I lefven ett’ nådelif, att jag
hvilken stund jag vill äger den makt öfver eder, att jag kan
krossa, kan tillintetgöra eder!»
»För tio år sedan, vördig fader», genmälde Helmich, »för
tio år sedan skulle detta tal hafva utöfvat något inflytande
på mig... nu äro mina dagar räknade, döden skrämmer mig
icke... Därför måsten I låta det blifva vid hvad I först
säden och låta mig i dag uppsätta brefvet i edert namn till
domkapitlet i Vexiö. Hvad bröllopet i Nyköping beträffar,
så är det en sak för sig och fordrar sin egen lön... Mig
synes, vördig fader i Gudi, som om I haden makt att göra
innehafvaren af Yexiö biskopsstol till en mäktig man, äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
