Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
NILS BOSSON STUBE.
känslans djup i rakt och omedelbart förhållande till det
tidsmått, som själen kräft för att arbeta sig till beslutet.
Nils Sture hade under alla skiften af sin tillryggalagda
lefnad haft ett klart för sig, det att han ville offra allt, offra
sig själf hel och hållen för sitt fosterland. Det var hans
ungdomsdröm, hans framtidslöfte, när han trädde ut i lifvet
... nu var stunden inne till löftets infriande. Detta kände
han, däraf var hans hjärta fullt, och däraf kom det sig, att
ett så djupt allvar låg utbredt öfver hela hans anlete, öfver
hela hans väsen.
Han sade till sig själf, och mången tycker måhända
detsamma, att han väl långt dessförinnan hade bort och kunnat
infria sitt löfte, men så som han hade uppfattat äran och
sin plikt såsom riddare, så som han hade varit bunden af
band, hvilka väl af ett annat, mindre känsligt sinne hade
kunnat slitas, synnerligast med afseende på ett så högt och
heligt mål som fosterlandets räddning undan själfsvåldige
stormäns godtycke och undan främmande förtryck, men för
honom voro af den helgd, att han hellre offrat sitt lif än
glömt något af dem, — under sådana förhållanden hade han
icke kunnat handla annorlunda, än som han gjort. Hela hans
lif är en återspegling af den mönsterbild för en sannskyldig
riddare utan fruktan och tadel, som ligger uttryckt i våra
sagor och folkvisor. Han har sin lefnads mål klart för
ögonen, men vill icke hinna det annat än på ärans väg med
öfvervinnandet, icke kringgåendet eller öfverhoppandet af alla
mötande svårigheter. Han ville vara sina löften trogen, icke
blott det, hvaröfver strålbilden af Engelbrekt lyste, utan äfven
det, hvaröfver den döende drottningens minne hvilade. Han
ville vara sin konung trogen, äfven då, när glömskans häger
spände sin vinge mellan denne och honom, så att konungen
till och med skymfade honom.
Det ligger något storartadt i denna tysta kamp med sitt
öde, men en storhet, som riddarens egen samtid icke kunde
fatta. Och måhända hade alla dessa strider med sig själf och
världen, alla dessa pröfningar varit nödvändiga, för att kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
