Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
NILS BOSSON STUBE.
kommit till skolan i den ärkebiskopliga stiftsstaden och äfven
där fäst sina lärares och formäns förhoppningar vid sig, så
att han snart äfven blef föremal for de högstes omhuldande.
De dåvarande ärkebiskoparne Johan Gerkesson och Arnold
voro dock män, hvilkas ynnest icke vägde mycket hvarken
bland lekte eller lärde. Men emellertid erhöll den unge
Hel-mich understöd att företaga en utländsk resa och vistades
vid universitetet i Paris eller i Bologna i Italien. Om det
var till följd af någon tjänst, som Helmieh varit i tillfälle
att göra någondera af dessa män, eller om det var blott och
bart såsom ett erkännande af hans förtjänst, det visste ingen.
Där ute i Tyskland sammanträffade han med den då af
uppsalakapitlet utvalde ärkebiskop Olof, hvilken konung Erik
på inga villkor ville erkänna, och han lyckades äfven Vinna
dennes förtroende, så att han lofvade honom vid sin
hemkomst taga honom till sin kansler. Ärkebiskop Olof kom
också hem — det var när Engelbrekt började sitt befrielsekrig
— och äfven Helmieh kom hem.
Men då var det slut med hans gunst hos ärkebiskop Olof.
I stället för att blifva dennes kansler, blef han skrifvare hos
den vid samma tid hemkomne Jöns Bengtsson (Oxenstjerna),
och när denne blef ärkebiskop, blef han kanik, och nu skulle
han blifva biskop i Yexiö, och hvem vet, om han icke, där
han nu satt bland biskopar och prelater med den mäktige
herr Erik Axelssons smickrande ord ännu ljudande i sina
öron; — hvem vet, om han icke redan umgicks med tankar,
som syftade ännu högre, och som måhända kunnat sätta
honom gent emot sin hittills varande gynnare såsom hans fiende?
Sedan vigselakten var slut i kyrkan, gick tåget lika
högtidligt tillbaka till slottet, där först en lysande dustridt var
anordnad, som fortfor till fram på kvällen. Då spelade
musiken upp och man begaf sig upp på slottet, där dans och
allehanda lekar skulle anställas.
Helmieh gick med högburet hufvud och utan att
besväras af sin hosta vid sidan af biskop Hans från Skara
uppför slottstrappan. De voro bland de sista, ty biskopen hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
