Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328 -
nils bosson sture.
så har det blifvit mig sagdt, att nu på nyåret skall ett möte
hållas i Yadstena af ärkebiskopens vänner, och att han själf
därifrån skall begifva sig till konung Kristian i Danmark
att för honom klaga sin nöd.»
Man kom nu in på ett alldeles nytt fält, där hvar och
en kunde röra sig med mera frihet, helst som det visade sig
allt tydligare, ju längre samtalet fortgick, att den forne
Engelbrektsfienden var helt och hållet förändrad till åsikter.
Och emedan han vistats liksom mer i stråkvägen för just de
ärkebiskopligas samfärdsel samt ansetts vara en man, hvilken
icke tillhörde något parti utan snarare borde vinnas, emedan
han dock var af ett visst inflytande, så hade man varit mot
honom mindre försiktig, än som varit klokt. Därför kunde
han också nu lämna Nils åtskilliga upplysningar, som voro
för honom af stor vikt.
Så kom en småsven med underrättelse, att middagsbordet
väntade, och där sammanträffade herrarne åter med fru Brita
och unga Ingeborg Åkesdotter, och samtalet rörde sig nu om
allmännare ämnen, släktförhållanden, såväl rörande
Natt-och-Dagarne som andra förnämliga ätter, samt äfven märkliga
enskildheter rörande en och annan släktmedlem. Herr Magnus
var synnerligt hemmastadd i de3sa saker, och hans fru, fru
Ermegård Bylow, ännu mer, så att han ofta anförde henne
såsom källa för sina meddelanden.
En satt dock vid bordet, som icke tycktes mycket lägga
märke till riddarens tal. Det var herr Sten.
Ingeborg Åkesdotter (Tott) påminde i många afseenden
om sin syster Iliana, både till sitt yttre och sitt inre, dock
så att hon, åtminstone hvad det förra beträffar, stod öfver
henne. Om Iliana var skön, så var Ingeborg bländskön. Man
kunde icke se mera regelbundna drag. Pannan var så hvit
och klar, och under de fina penslade ögonbrynen framblickade
ögonen med en underbar, obeskriflig glans, lifligt växlande
uttryck allt efter rörelserna i själen. Den fint bildade näsan,
de svällande läpparne och hakans vackra rundning — allt
var så formfulländadt, att det skulle hafva varit ett under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
