Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nils stures julgille.
353-
halmstrå för att kunna hålla sig uppe öfver det haf, som
svennens orubbliga pliktkänsla bildade, »herr Sten och
svennerna betyda väl dock något!»
»Hvad svennerna angår», upplyste Olof, »så vet jag lika
litet som någon annan, hvilken kosa de hafva tagit denna
julekväll, men herr Sten, honom såg jag gå ensam bort från
gården, när jag kom från samtalet med herr Nils.»
Där inne i stugan låg fru Brita på knä och tackade i brinnande böner Gud
och jungfru Maria. (Sid. 354.)
»Ensam?» utropade Ingeborg, och hon kunde icke hindra,
att röstens dallring och kindens blekhet förrådde den plötsliga
smärta, som nu på nytt med fördubblade krafter bemäktigade
sig hennes själ. Och hon tillade, liksom för sig själf: »han
gick till en julelek!»
Märkligt nog förmådde den sista underrättelsen mera
öfver ungmöns hjärta, än allt hvad Olof förut yttrat för att
beveka henne. Det var nästan med en feberaktig häftighet,
som hon kastade sig i fru Britas armar och tog afsked.
Testamentet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
