Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
596 NILS BOSSON STUBE.
»Men bud hafva väl gått efter Nils Sture, om det är,
som de säga, att konungen ligger för döden?»
»Nej!» svarade herr Sten, »det är icke visst, att det blir
konungens helsot!»
Ett långt utdraget hm! tillkännagaf gubbens förundran,
hvarpå han vände sig åt sidan och såg ut öfver broräcket
nedåt borggården, där en sven med hastiga steg ilade mot
trappan till höganloftsbron. Snart visade sig bakom den
reslige gubben ett par tindrande ögon, hvassa som pilspetsar.
»Du här, Sigge?» utropade riddaren, som alldeles glömt
den gamle vid åsynen af sin sven.
Sigge gjorde ett tecken och pekade på bergsmannen. Men
denne å sin sida hade fått så mycket att tänka på med
anledning af riddarens yttrande, måhända ännu mer med
anledning af den ton, hvarmed dessa yttranden framburos, att
han glömde både riddaren och svennen och gick mot trappan.
Herr Sten såg efter honom, men lät honom gå, hvarpå Sigge
redogjorde för sitt plötsliga uppträdande på slottet.
»Allt går sin bästa gång, herr Sten, våren tröst ... jag
har tagit mina mått och steg och afgår nu till ort och ställe.
Svennen, som red mot herr Nils Stures bud, begaf sig till
Uppsala, där han hade ett långt samtal med en af kanikerna,
herr Erik Olsson . . . Begrafningståget går långsamt, de voro
först för fyra dagar sedan i Yästerås, och svennen följer med
tåget ... men jag har mina hundar ute, och nu vill jag själf
rida med konungens svenner, därför är jag här!»
Herr Sten vred sina händer, men om af otålighet eller af
förtviflan, det kunde svennen icke säga. Också var det
honom fullkomligt likgiltigt. Hans tindrande ögon sågo på
hans herre med ett uttryck, som om denne själf varit hans
utsedda offer och icke Nils Sture. Denne vinkade med
handen, och Sigge dröjde icke att aflägsna sig.
Halfva hans kropp syntes dock ännu i trappan, då
fra-sandet af en klädning hördes i en dörröppning något bakom
riddaren, och en vänlig stämma hviskade hans namn. Han
hade lutat sitt hufvud mot venstra armen, som han stödde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
