Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602
NILS BOSSON STUBE.
under min egen värjo! — Men ett råd vill jag gifva ... det
är mitt yppersta testamente: eftersträfva aldrig
konunganamnet ... först med det brast Karl Knutssons lycka!»
Han sammanknäppte därpå sina händer och tillade:
»Gud fader,. son och den helige and skydde och råde öfver
Sveriges land!»
Därpå sjönk hufvudet maktlöst åt sidan, och prelaterna
sänkte konungen sakta ned mot bädden. Alla väntade, att
konungen i hvarje ögonblick skulle uppgifva sin anda, och
herr Sten lutade sig åter ned för att lyssna, om konungen
ännu andades. Så stod han länge och märkte icke, att
därunder det kostbara halsbandet, som han städse bar på sig, föll
fram med ett par länkar, förrän konungens skälfvande hand
plötsligen fattade om smycket.
Hans blick var dock redan omtöcknad i dödsögonblickets
skymning. Han kunde ej urskilja mer än glansen af en
ädelsten, som hans hand fattat, men denna ädelsten igenkände
han, och den blef hans sista tankes förare.
»Nils», stammade han, »jag visste väl, att jag skulle finna
ditt halsband till sist!»
Så föll handen tillbaka, och blicken slocknade, men ett
leende af obeskriflig skönhet lade sig öfver anletet. Det var
fläkten af försoningens ängel, som i det sista andedraget
svalkat den gamle konungens tinning.
Det var vid middagstiden, som konung Karl dog, och
först fram emot aftonen fick herr Sten tillfälle att besöka
fruloftet och efterhöra, huru hans hjärtans kär befann sig.
Hon hade snart hämtat sig från sin svimning, men det
var med knapp nöd, som man lyckats förmå henne att blifva
stilla och icke skynda in i konungens rum. Till och med
när budskapet kom, att konungen var död, utöfvade det icke
på henne någon annan verkan än den, att hon nu hoppades
snart få se herr Sten, och när han så inträdde i rummet, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
