Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ninives och Babylons kilskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Upiri, konung af ?Dilmun, hvilken liksom en fisk bor
30 mil borta midt ute i Österhafvet (Persiska viken), hörde
om Assurs, Merodaks och Nebos verk och underkastade sig.
Och sju konungar från landet Jahnagi på Cypern, som ligger
midt i Vesterhafvet, om hvilken ö konungarne, mina förfäder,
från aflägsnaste tider aldrig hört talas och aldrig något erfarit —
dessa fingo midt ute i hafvet spörja hvad jag utfört i kaldéernas
och syrernas land, de ödmjukade sin stolthet, de framburo sina
gåfvor, guld, silfver, kärl, elfenben och sitt lands alster. De
öfverlemnade det åt mig i Babylon, de kyste min fot. Då lät
jag resa en minnesstod ....»
Förmodligen har väl Sargon låtit sändebuden bringa denna
stod med sig hem och där uppsätta den till åminnelse af
storkonungens öfverhöghet.
Haf och sjöfart voro för assyrierna främmande ting.
Vi se huru en ö-bo föreföll dem som »en fisk i hafvet», och
om Cyperns läge hade de så oklara begrepp, att de ansågo denna
ö ligga »sju dagars resa ut från land». Denna uppgift
återkommer flera gånger i Sargons inskrifter.
En egenhet i det assyriska krigföringssättet, som redan
förut framträder i inskrifterna, omtalas lämpligast i
sammanhang med Sargons regering, hvilken därpå erbjuder många
exempel, ibland dessa ett, som från annat håll är oss framför
andra bekant. Det är seden att flytta ett eröfradt lands
inbyggare från sina gamla hemvist till aflägsna trakter.
Israeliternas bortförande i den »assyriska fångenskapen» är blott ett
bland många sådana fall. Dessa i stor skala företagna
folkomflyttningar hade väl till syfte ej blott att straffa upproriska
rörelser, utan än mer att genom blandningen af olika
nationaliteter försvaga folkens sammanhållningskraft och därmed också
deras förmåga att undandraga sig det främmande öfverväldet. —
Om »de tio stammarnes» öde förtälja oss Sargons urkunder intet,
och de skola väl därför framgent som hittils utöfva sin lockelse
på vesterländska lärdes fantasi, som — förkastande den enklaste
uppfattningen, att de sammansmält med befolkningen i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
