Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Liwenburg. Bild ur Stockholmslifvet af Sylvia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kastade i spegeln pröfvade måhända, om väl någon med
skäl kunde finna honom ega kroppsliga partier af alltför
stora eller små dimensioner, men det leende, som gled
öfver hans ansigte, tycktes jaga bort sådana griller. Herr
Liwenburg hade alltid funnit och fann sig också nu vara
ett skapelsens »lagom», som om det icke hade tjusat en
viss ung dam, likväl skulle behaga så många tusende
andra. För resten visste han icke hvar han haft sina
ögon, då dessa kunnat finna behag i mamsell Grönlunds
potatisnäsa, hönsögon och tagelhår. Hon finge nog gå
der! Och det skulle just bli roligt att se om gubben,
den knusslaren, skulle kunna existera sedan en viss
person nu tagit sin hand ifrån honom. Denne hade väl
varit spritt befängd, då han sulade de der stöflorna, som
nu voro en prydnad på expositionen till evig heder för
Grönlundska namnet. Herr Liwenburg kände en hastig
frestelse att slå till en af sina bleka, feta kinder, men
kanske inseende, att ett sådant tilltag icke skulle
förbättra saken, lät han handen sjunka, tryckte hatten på
sitt hufvud och begaf sig direkte till Södermalm, der han
genast fann en välvillig mästare och en elegant butik.
Det var i denna stadsdel, som han efter brytningen med
Grönlundska familjen nu nästan uteslutande företog sina
operationsplaner mot qvinnofridcn. Den hade inskränkt
sig till ströftåg på trottoarerna och en och annan [-skär-mytslin}’-] {+skär-
mytslin}’+} i gathörnen, utan någon sammandrabbning af
allvarsam art, då han en söndagseftermiddag uppe vid
bangården stötte tillsammans med ett litet fruntimmer,
som bar ett knyte i handen.
— Jesus, att den första menniska jag skulle träffa
på var han, Janne Olsson!
Herr Liwenburg sänkte sina svärmande blickar ner
till det talande föremålet och fann ett blondt hufvud och
ett rundt, rödlätt ansigte, som starkt påminde om den
tidpunkt i hans lif, då kojan och hjertat spelade hufvudrolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
