Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mitt sista frieri. Skizz ur stockholmslifvet af Bob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inrymmer fåfängan, hvarhelst den nu enligt frenologin
— det kallas ju så — blifvit placerad.
— Jo bevars. Jag tycker, att ni ser ut som allt
hvad ni behagar och det är nog icke så obetydligt, —
svarade hon, tagande hämnd för mitt nyss fällda uttryck.
— Aha, ni är litet elak. Det hade icke edra vackra
ögon underrättat mig om, — yttrade jag i nonchalant
ton.
— Och ni är litet näsvis, det hade icke er näsa
förut talat om för mig — svarade hon gäckande.
Nu är förhållandet det, att min näsa något så der litet
stöter på Norrköpingstypen, och kanske läsaren har
kunnat sett det på porträttet. Min näsa har alltid gjort
mig bekymmer, och, må hon förlåta mig om jag gjort
henne orätt, jag har tillskrifvit henne ett olycksbringande
inflytande på mina föregående frierier. Att nu höra
denna anspelning från Fannys läppar innan jag talat en
fjerdedels timma med henne, det var icke uppmuntrande
och när man så der får ett slag på ansigtets mest
framstående parti har man icke heller lätt att till det yttre
hålla god min. Fanny märkte, att min näsa var
ömtåligare än hon såg ut till, och tilläde derföre med ett
leende, som skulle försonat mig tillochmed om jag haft
ett par filialnäsor att ömma för:
— Men kanske vi skola återgå till våra affarer.
Sedan de äro uppgjorda kunna vi börja att munhuggas på
nytt.
— Ja, att munhuggas i den mening som ordet måtte
äga, då det går öfver en vacker flickas läppar, dertill
skall ni alltid finna mig redobogen.
— Verkligen! — svarade hon och såg ut som om
hvad jag i detta ögonblick tänkte på skulle varit en bland
stockholmsflickorna mer än till hälften bortglömd saga.
— Men kom blott icke — fortfor jag, öfvermodig
såsom en lyckad — och det tyckte jag mig vara — de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
