Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru ryktet går. Skiss af Anton Blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och jungfru Stafa slet sig icke utan smärta från sina
vänliga åhörarinnor.
“Snälla fru Stirmmel, nu är det min tur, och jag
har betänkt mig; kan jag derför få åtta saffransflätor och
fyra öre grädde? Jag har likvisst inte mera än sex öre
med mig ... längre fram på dagen skall jag skutta in
med min lilla skuld.“
“Åh, bevars, det har ingen brådska."
“Det var sant, har fru Pettersson hemtat sitt
kafferbröd ännu?“ frågade mamsell Rundqvist, i det hon vände
sig om i dörren ... “Jaså, inte? Nå, får jag då besvära
fru Strimmel med att säga åt henne, när hon kommer,
att jag sitter och väntar henne med en liten kopp äkta
javakaffe; den lilla tåren smakar bäst i sällskap.“ Och
mamsell Rundqvist höjde sitt magra bröst till en suck
och aflägsnade sig under djupa tankar. —
Då mamsell Rundqvist kom från magasinet, hade
hon haft den turen, att möta mamsell Palm, fru
Wimpels sällskapsmamsell, just då denna, med glädtig min,
ilade ner för trappan. “Fräckhet utan like,“ var
mamsell Rundqvists tanke, då hon satte nyckeln i sin
köksdörr. “I underkjortel ... nej, aldrig skulle jag tillåtit
mig något dylikt!“ Och hon svepte sjalen i dygdig harm
tätt omkring sig samt inträdde i sin lilla jungfrubur, der
hon år efter år alltsedan sina föräldrars död lefvat på
sina räntor, visserligen ej stora, men dock tillräckliga för
att tillåta henne framlefva sina dagar i lugn,
sysselsättande sig med egna och, om händelserna så fogade, äfven
andras affärer.
Den lilla blankpolerade kaffekokaren stod och puttrade
på kakelugnsglöden och, sysslande deromkring, syntes
mamsell Palm nästan inspirerad; då och då lutade hon sitt
hufvud tankfullt framåt, mumlande ett “det förstås!“
eller “stackars fru Wimpel!“ eller ett “jo, jo, så går det!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
