- Project Runeberg -  Illustrerad Nisse-kalender / 1872 /
72

(1884)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärleken betraktad som en sjukdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

leken. Älskftte, som icke blifvit bönhörda, kunna
hvar-ken äta eller dricka och äro derför mycket tjenliga i
en belägrad fästning, i synnerhet som deras beklämda
hjertan förakta lifsfarorna.

När kärleken går till en hög grad, så liknar den
melankoli. Det finnes många, som synas hafva sitt fulla,
förstånd, tills man kommer till den skrufven, som är
lös. En mélankoliker kan tala som en Salomo om
alla-handa ting; blott en enda idé är oriktig. Detta finner
man också hos de älskande. De kalla allt annat vid
dess rätta namn; de kunna gå på botten med alla andra
ting; endast om den, de älska, döma de rasande.

Änskönt kärleken egentligen är en lekamlig svaghet,,
så har den likväl en så stor inflytelse på själsför mögen
-heterna, isynnerhet på inbillningskraften, att ingen vi
11-farels© förtjenar mera öfverseende, än den som hänförer
kärleken till sinnessjukdomarne.

En älskares inbillningskraft öfvergår alla verldens
skildrare och skalder i konsten att smickra. Den gör
det gamla ungt, den uppreser det förfallna, den
förfriskar det vissna, den upplifvar det döda, den utslätar
rynkor, och den afkortar långa näsor och hakor. Den
planterar de däjeligaste rosor på ett par
pergamentskinder och de fagraste liljor på en blå måne under ögonen.
Hvarest andra se grimaser, der ser den älskande
gratier-nas oskuldsfulla lek; han hör en silfverklocka klinga eller
en näktergal slå, när andra tro sig höra en hjulborr eller
en hes tornväktare.

Men är inbillningen i stånd till att dana skönheten,
der den fattas, huru mycket mer skall den då icke förmå
att förhöja de verkliga behagen och att upptäcka de
fördolda ?

En alltför lefvande inbillningskraft råkar lätt i
förvillelse. Det ser man hos dem, som hafva stark feber;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:42:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nissekal/1872/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free