Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historien om den hårdkokta kon. Också ett hundraårsminne. Meddeladt af Chicot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter frid med allom och efter helgelse, utan hvilken
ingen får se Herran.»
Men ehuru magistern uppbjöd all sin ännu
ungdomliga vältalighet att inskärpa friden hos församlingen,
märktes dock betänkliga tecken till en viss nervös oro
hos en del af de qvinliga åhörarne. Och ju längre han
drog ut texten, ju mer bekymmer och ängslan stodo att
läsa på dessa fruntimmers allvarliga ansigten.
Midt för predikstolen, hvilken uppbars af ett par
herkuliska armar, tillhörande något träbeläte, som
annars icke syntes, satt en äldre man, hvilken deremot
följde predikan med det lifligaste deltagande. Han
suckade ofta och gaf stundom ifrån sig högtidliga
stönanden, hvilka kommo församlingens blickar att allt
oftare dragas till hans bänk. Mannen tycktes visserligen
oafbrutet stirra på predikanten, men åtskilligt i hans
något poserande väsen antydde, att han väl kände,
hurusom vissa bland åhörarne jemväl började intressera
sig för hans djupa andakt.
Egetr nog var denne religiöso^man stadens slagtaré,
herr Carl Fredric Wessman. Men ännu märkvärdigare
syntes det för en, som var nog verldslig och djerf att
nogare se sig omkring, hurusom just de ofvanbesagda.
bekymrade fruntimren egnade honom största
uppmärksamheten. De voro qvinnor ur olika samhällslager,
fruar och pigor om hvarandra. Men huru skilda de än
syntes till drägt och bänkplats, syntes dock slagtar
Wessman utgöra brännpunkten för deras blickar. Och
det var icke svårt att märka, hurusom alla dessa ögon
långt ifrån glänste af stilla frid vid Wessmans allt
högre utbrott af salvelsefull ruelse. När omsider
magistern slutat, störtade de mot dörrarna, så fort
anständigheten tillät, efter att ha slungat ännu ett sista för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
