Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjälp. Men i verkligheten så var det nog ett
mycket anspråkslöst ekipage som rullade fram
mellan landsvägens gråa gärdsgårdar. Först kom
en liten röd oxe med en vit stjärna i pannan och
efter honom rullade världens enklaste torparvagn
och i den gamla kvarnhäcken salt jag i grå
överrock och med en gammal skarphatt på huvudet.
Nu kanske någon tycker att en tioåring med
skarphatt skulle verka utstyrd, men då var
skarphatten ett tecken på att tioåringen var karl även
om hatten måste gillras på öronen för att inte
skymma utsikten. För det var naturligtvis inte
min hatt. Jag hade fått den av en boktryckare
i Vimmerby som hette Jahn.
Ja det gick sakta, men det gick, steg för steg
och någon brådska var det inte heller. Den som
kör oxar har aldrig bråttom. Sakta men säkert
är en oxfösares lösen. En orientalier är en
hast-verksmänniska mot en småländsk oxkörare. Och
då förstår man.
Hur sakta jag dock körde så hann jag upp en
gammal gumma, som jag var god vän med och
naturligtvis skulle jag bjuda henne på skjuts.
Kuskar och storbönder bjödo ju på skjuts när
de träffade folk, som de ville hedra och nu skulle
jag hedra mor Tilda på Skogen. Alltså flyttade
jag lite på mig och bjöd gumman stiga upp i åket.
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
