Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jasså, det är du som är ute och jagar, sa
godsägaren.
— Sir ut så, sa Valfrid.
— Men vet du inte hut. Dels är det ju olovlig
tid och dels äro ju mina marker fridlysta.
— Jaa, medgav Valfrid.
— Ja, då måtte du väl begripa alt du begår
olagliga handlingar. Det är inte rätt, förstår du.
— Va är det som är rätt då, undrade Valfrid
stillsamt.
— Vet du inte vad som är rätt, karl?
— Nä, men jag funderar på det och ju mer
jag funderar ju underligare ser det ut. Vi två till
exempel äro två människor, som på samma sätt
kommit hit till världen, vi ha fått två armar och
två ben vardera och vi ha fått till uppgift att
klara oss fram på var sitt sätt, men så, då vi
skulle starta så fick jag ingenting, inte ens en
far, som kunde eller ville hjälpa mej, men patron
fick både far och mor och allt som. behövdes.
Patron fick allt som inte jag fick och så till slut
så fick patron en hel herrgård att klara sej på.
Säj, va dä någon konst då att slå sej fram? Jag
fick arbete hos en bonde, som sa att han tog
mej av nåd och förbarmande och den nåden
gick ut på att jag skulle gno från morron
till kväll och ta ovett på lediga stunder. Och jag
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
