Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»
I molnens silfvermantel (repa sig!
Min Byno! aig mig blott ett ord i vindea,
I qv Sllens tusning, ofver bleka kinden
Sink dig i flägten ner, aom kysser mig!
Ve nlig! jag ar allena; stormen brnsar
I rymden, lik mitt hjertas vilda qval.
I griset öfver Morvens kallar sasar
Din rost ar fjällen, ifrin dal till dal.
Må vinden fritt i mina lockar spela,
Han ensAm skall min gråt, min klagan dela
Och lätt bevinga vandrarinnans staf —
Min sack ej linge dock med stormen blandat,
Min morgonrodnad snart hot Hy no randat;
Hur* ljuft, att slamra i min Rynot graf!
Minvanas kärlek nu i natten hvilar,
En blomma, ryckt i stormens mörka flod;
Ej mer till mig från jagten Byno ilar
Med hjelteftteg i glädtigt ynglingsmod.
Med tystnaden är Bynos själ förtrogen! —
Hvar är din bågaf Ensam går i tkogen
Din trogria hand — Hvar är ditt blanka tvardf
Ditt tpjut, tom ljnngade i sommarvindeu,
Djupt sårande den rädda, snabba hinden!
Hvar är din sköld, af blodett flamma tärdf
Ack! Fingals härskepp såg diitfijertblod stänka
I purpurdroppar ur din ädla barm;
Nu t ditt trånga hus ej vapnen blinka,
Och Selmas sång ej når dig, blid och varm.
Förstamma, glädjens rop med morgonvinden:
”Upp! spjutens höfding? redan nalkas hindén,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
