Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
& K 0 N B O T I L D.
IVär en gå*g, i sagaqs un«lerfulla da’r,
Hvarje konstnär som en trollkarl aktad var,
Verland, Smed på Göthakungens gärd, förstod
Sig tillegna kronans skönaste klenod.
Botild satt i löftet, ner i d?len såg,
Der, i klippan huggen, Verlands grotta låg:
Eldens ande drog, 1 ljusa kretsar, kring
Konstnärns djupa blickar en förtrollad ring.
Guldomgjuten brann saphir <>^h diamant
I hans hand; och for Vulcani anförvandt
Svärdet, som en Mge Éf del blänka Nål,
Spänstigt bröts, men nådde ändå rakt titt raål.
Och l>3r kronan på Prinsessans gyllne liår
Verland pröfvar, hammarn likt hans hjerta slår.
Ingen gnista snabbare från barden flög,
Än den stråle, som från blick till hjerta smög.
Snart skön Botild sade under suckars ljud:
”Heldre blef jag din, än Balders teispelbrud;
Vakta lågan på hans altar, sjelf förtärd?
Nej, den hvita Gud är bättre offer värd!” —
Konung Alle* anande ej hjertats magt,
Tog sitt runesvärd, af Verland guldbelagdt,
Och med hundra drakar uppå hafvets våg
Drog han bort med Götherna på vikiugståg.
Från bevakad borg Prinsessan flydde ned,
Och på sadelknappen bort med Verland red:
Mellan skogens kronor månan, en juvel,
I facetter bröt de klara strålars spel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
