Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Månn’ i tornets långa sorgedagar
Ån Kung Eriks ande klagar
For sip Herdarinn’ en ljuf romans?
Himlens tårar sakta dugga
Öfver lundens dunkla skugga,
Och kring Sagans verld, på bilder rik,
Sörjer böljans florbeklädda vik.
Men från Målarn flyr mitt öga
Bort, att tjusas af den höga
Nordens under: Göta-elfvens fall:
Fram ur sprängda klippors hvalf det kastar
Sig med jättekraft, och hastar,
Tumlande i skummigt silfversvall,
Ned i djupets hvirfveldansar.
Under trädens friska kransar
Klart i perspektiv ur dalens lund
Yppigt strålar. Edens morgonstund.
Tusenskiftad sig förnyar
Ljusets prakt, ur varma skyar,
Likt ett guldregn på hvart Landskap stänkt.
Frid och välljud själen återfinner,
När i klara strålar brinner
Himmelsk skönhet, ner till jorden sänkt;
Som ett echo fjerran svarar
Hennes inre röst, bevarar
Gudasynen, — men i tjusning blott
Har hon spegeln af dess bilder fått.
Stolt, att få din Landsman vara,
I min däld jag vill förklara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
