Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUL -LJUSEN.
I torpstugans skymning satt Nöden så blek
Och skrämde små barnen i Julqvällens lek.
De klagade: ”Moder! ack, glimmande ljut
Ju re’n blifvit tands i RikemanS hus?
Hos oss endast hvirftande drifvorna slå
Mot fönstret, och snolakan hänga derpå.
Så klädde du hyddan, nar Far stod på bår,
Och fallde, som nu, ock mång’ aorgelig tår.
Ej mera han kommer med brånsle om qvålla,
Att sprakande Jul-brasan tanda på hälln;
I snötäckta grafven han sofver allen.
For Rikemans barn duka* Julbordet re’n ...
Hvart-skola vi gå? Ifrån grinden, som förr,
EJj Far banar gångstigen fram till vår dörr;
Och himlen ar mulen, han ser ej vår nod.
O moder, o moder, gif småbarnen bröd!”
Så klagade barnen, tills midnatten klar
Sitt stjernljus till ensliga backstugan bar.
Då sönko de ner i den mörkaste vrå
Och qvidde, så ömkligt, på bädden af strå.
På sjuksängen sakta med klagande ljud
Bad modren en bön till de menlösas God:
”0, Jesus! förglöm intet barnen, de må,
Nar åter din födelsetimma skall slå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
