Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aos
SNILLE och MEDELMÅTTA.
-Det gifs en flod, nom gallan stiger ofver
Sin brädd, och drifver tidens hjal så jemnt;
En hvar der mal den skäppa, han behöfver,
Tillfreds med måttet, honom blef bestämdt.
Der stod en dvärg, att på sin lycka akta,
Och sade stolt: ”På lifvets logna elf
I hvarje våg, som rinner fram helt sakta,
Jag ntan hinder kan fornojd betrakta,
Narcissus lik, kopian af mig sjelf.”
Men bäst Han gladdes &t sin dromda frojd,
En reslig Jätte kom frin bergets höjd:
”Förlåt’’ — han sade — ”att jag stor din gamman;
Men, se! jag kan ock krypa hop tillsamman
Och sänka mig i stoftet ned till dig.
Kom, gor mig sällskap, och du skall förnimma,
Att från min ljusverld ock en vänlig strimma
Skall i ditt inre återspegla sig.
Jag är en vexlare, som glad förskjuter
Naturens lån: i ständigt omlopp satt,
Jag tasenfaldigt af min lycka njuter.
Så delar snillet ut sin ärfda skatt.” —
”Om än jag trodde-på din själs förmåga,
Så gagnlos färd jag har éj lust att våga” —
Skrek dvärgen, rädd: — ”hvad vinner jag derpå?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
