Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till tröst han inga tårar fått.
Fick han af själ ett mindre mått,
Fj sjelfvisk han som menskan är,
Ej lön han för sin tro begär.
Ej ens den stackars Fille vet,
Att vara svag för ryktbarhet;
Nej, det har hlott hans skygghet ökt,
Att firad bli och eftersökt.
Ty går en ytlig verld förbi,
Att vittne till hans trohet bli,
Han lockas aldrig från sitt rum;
Men hvilar der som grafven stum.
Ilan eger blott en bundsförvandt:
Dödgräfvaren, så väl bekant;
Och öppnar han en hvilostad,
På blir den stackars Fille glad.
Hvar skofvel mull, som kastas opp,
Ger åt hans sorg ett nyfödt hopp,
Tills längtande hans öga ser
Uti det mörka djupet ner.
På ger han först ett fröjdeskall
Och tror hans herre vakna skall,
Som fordom, söfd af vind och våg,
På under skeppet9 däck han låg.
Men sluts det nya hvilotjäll,
Vid klockans ljud, i enslig qväll,
På lägger Fille sig till ro,
Att helga kärleken sin tro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
