Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPVAKNANDET
59
historien skulle spridas från hus till hus;
människorna skulle knipa hop munnen, när han
hälsade; och rundt omkring honom skulle det bli så
kallt, så hvasst och så fientligt, att det skulle vara
outhärdligt — om han stannade. Men han skulle
inte stanna, och han hade nu på en gång tvungit
fram ombytet.
Nu, när han såg nödvändigheten framför sig,
såg han också allt, hvad han skulle lämna.
Han var upprörd, han ville vara ensam och
tänka igenom alltsammans; han gick upp på ett högt
berg utanför staden, dit ingen människa kom.
Där satte han sig på en sten och tänkte. Han
skulle alltså förlora sitt varma rum, de regelbundna
måltiderna med deras goda mat, kaffet på säng
hvarje söndagsmorgon, skridskoisen,
skidlöpningen, promenaderna med jämnåriga flickor,
balerna, välbefinnandet i de svarta högtidskläderna,
vänliga ord och skratt och skämt.
Och hvad skulle han vinna? Köld, otrefnad,
storm och väta, lifsfara och trälgöra, smuts och
nöd, rutten mat och rutten dryck, okvädinsord och
hugg och slag. I hamnarna fruktan för att bli lurad
in i mördarhålor, risk att bli beröfvad allt,
osäkerhet och ensamhet! Och när han en dag återkom,
då var han röd och väderbiten och skäggig, hade
händer så styfva och hårda som horn, tjäriga och
beckiga och håriga, armarna tatuerade, kanske
näsan klufven af ett knifhugg, kanske trasig och
fattig — eller kanske skulle han aldrig mer få se
denna stad, som nu låg så fredligt och stilla
nedanför honom! Men om han återkom, hvad voro då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
