Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALOSCHMAKAREN
189
musik, full af lycka och fröjder, full af de renaste
och ädlaste sorger, full af den mest skinande
ömhet, och hvart jag ser, ser jag strålande ögon och
leende kinder, och allt lefver i ett solljus, som
aldrig slocknar.
Kaj-Kaj, som aldrig märkt, att hon själf
brukade tala, blef förfärad af galoschmakarens med
leende min framsagda ord, och hon tog sin korg
och öppnade dörren ut. Han är fali besynnerlig!
sade hon till galoschmakaren. Adjö!
Och så gick hon.
När hon kommit nerför backen, började hon
skratta för sig själf, och hon mumlade: Jag måste
gå till lill-Bettan och berätta om tok-gubben, och
då får jag alltid en tår kaffe! Och hon gick; och
log; så glad och förnöjd kände hon sig.
Galoschmakaren log också, där han satt i sin
verkstad; och nu slog klockan tolf. Det. gurglade
och brummade och dånade och surrade i den långa
klockan, och galoschmakaren viftade med handen.
Är du glad. Masen? sade han. Spelar du
för Urban?
Och när Masen tystnat, gick galoschmakaren
fram till Urban och sade:
Det var Masen, lilla Urban! Han är gammal,
men han tycker redan om dig, det var det, han
sade. Och alla mina gesäller och lärpojkar ute
i verkstan sjunger, därför att du har flyttat hit.
Vill du också sjunga litet, om jag öppnar fönstret?
Titta ut, lilla Urban, se, så många skepp, som ligger
på fjärden. Blir du inte glad att se så många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
