Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKEDEN
•219
om han var förstämd, så kunde man märka det
på rösten.
Hör inte alltid på hvad Sara säger, herr
Renmansson! sade Maria Hökert. Hon har en elak
tunga men inget elakt hjärta.
Och Sara sade till Jakob Unæus.
Du är mer än taktlös! Men du är inte för inte
din mors son!
Var nu detta takt! sade Jakob Unæus och
skrattade.
Det var svar på tal! sade Sara, och nu blef
det åter tyst. De fyra människorna sutto alldeles
orörliga och sågo stjärnorna tindra mellan
hvarandras silhuetter.
Den blida ro, som de aflägsna bergens linjer
tecknade, som hvilade under himlens blekhet och
som uppfyllde kvällen liksom ett minne efter dagens
sus och lif, den var främmande för dessa.
I deras inre var det mörkare än utom dem,
och de sutto som öfvergifna barn inne i detta
mörker och fruktade och väntade någonting.
De brukade ofta tillbringa aftnarna här på
balkongen; de hvilade här efter dagens arbete.
Så hade sommaren gått.
Men hvad fruktade och hvad väntade de sedan
länge? Det visste de inte, ty de visste inte ens,
att de fruktade och väntade. De sutto bara helt
tysta och sågo ut öfver de aflägsna bergen och
kände, att det fanns något, som lefde och arbetade
inuti dem; men däråt kunde de ingenting. Så hade
aftnarna gått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
