Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67 STRÖMMINGEN STÅR PÅ GRUNDET!
kjol på tretumsspiken på hörnstabben i bosvalan.
Det var tecknet åt slåtterfolket att komma hem. Och
med liar och räfsor öfver axeln vandrade vi ned
till snuggan, satte oss till årorna och rodde hem
öfver det solglänsande sundet.
— I tör fo stene till grunne, sade moster.
— Til grunne? sade morbrorn.
— Dom säj, svarade gumman, att
strömmingen möre.
— Lat’en möre! sade gubben. Tisdan ha vi
i dag. Jaxmäss ha’nt vi förrn om nästa tisdag. Jag
tänk vi spar sköta som gammalt till Jaxmäss.
— Du gör som du vill, Munther! sade
gumman och gick.
På vedkasen vände hon, och min svarta pudel
Jimblom Pudelkvist Esq. stannade bredvid henne.
— Kom oppat och drick kaffe nu! Sen fo vi
fäll stene kroken i lag, tänk jag, sade hon.
Och så vardt det.
Och de lata stadsfruntimren kommo ned och
sågo på oss. De frågade om allt, där de stodo i
rad på bryggan i solgasset. Och är det inte
farligt på hafvet, när stormen kommer? Och är det
inte kallt att ligga ute i båten? Och de sågo på
flickorna och mig. På mitt nakna, läderbrunbrända
och hundhåriga bröst, som glittrade afrikanskt i
skjortans uppfläkning. Och de bleka
stadsfruntimrens ögon lyste; vattenglindret, båten och vi
fiskarfolk speglades i de fuktiga ögonen, och
mungiporna fuktade, och saliven spände mellan tänderna
som vid väntan på god mat. De stadsfruntimren, de
stadsfruntimren!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
