Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
ack. herre, straffa icke mig i 174
let — sade Hardin och reste sig med en
gäspning. Alla reste sig och sträckte på sig, och man
skakade hand med värden. Kvinnan i hörnet
vaknade med jämmer, ungen började gråta, och dörren
öppnades. Ångan strömmade ut, och det blef ett
kyldrag genom rummet.
— Guds fred på julaftan! hälsade männen, som
kommo in, och sedan hälsningen besvarats, kommo
de fram till spisen, där hustrun lagt nytt bränsle på
glöden.
Åbygge, Hardin och Ågren gingo ut.
Kylan hade tilltagit, och i mörkret, som låg
öfver hamnen, syntes de otaliga stjärnorna som
tätt hängande hvita blommor på en gren af
världsträdet, skuggande öfver denna lilla undangömda
flik af jorden.
Det lyste immigt ur det hopkrupna kapellets
fönster, och klockhufven syntes likt en tallkrona
öfver taket. De tre fiskrarna skildes vid grinden
och försvunno i mörkret, hvar och en åt sitt
håll.
Dimmigt ljus skymtade nu i alla fönster, ett
orörligt ljus, som om någon liten sol skulle blifvit
tänd på julaftonen i hvarje stuga, men det var
af julens högtidliga talgdankar.
Och ur mörkret, bortom de skymtande
uddarna under stjärnhimlen dånade hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
