Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Starten - 1. Stockholm—Öregrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16.
LUDVIG NORDSTRÖM
Det avgörande med Stockholm är helt enkelt, att det är en
stad, som flyter på vattnet mellan höga bergsstränder, alldeles
som en vit blomma djupt ner i en glasskål.
Om man tar en tur med just precis Sjöexpressen, som Gunsan
och jag gjorde en söndag förra sommarn, då skall man upptäcka
detta. Man skall bli häpen över, hur mycket vatten denna stad
verkligen rymmer, alldeles som man blir häpen, då man gör en
världsomsegling, över att firma, hur det mesta av jordklotet
verkligen är hav. Stockholm är en vattenstad som ingen annan i
Sverige. Och få i världen.
Och vad den har vuxit och förändrats bara under den tid jag
kan minnas tillbaka. Jag kom till Stockholm första gången en
regnig och ruskig julidag 1895. Som jag minns staden då, var
den mest av allt grå, med mulen uppsyn, låga nerrökta hus och
gator, och verkade småstad. Det är den nya högbebyggelsen i vitt
och ljusgult, som numera ger staden dess karaktär.
Men bäst i Stockholm är och förblir mitt kära Söder. Jag har
varit stockholmare i olika repriser, men alla gånger utom den
sista har jag bott norr om Strömmen och — följaktligen — alltid
vantrivts, varför jag så småningom kom till den tron, att jag icke
alls skulle kunna trivas i denna stad.
Och nu! Nu trivs jag, därför att jag bor på Söder, som jag
aldrig trivts någonstans utom i barndomens Härnösand.
Orsaken förefaller mig utan vidare klar: jag kan inte med
att bo och leva lågt, som man gör på Norr. Där ser folk visserligen
rasande höga ut, men det gör bara låghetsintrycket så mycket
mer framträdande! Nej, på Söder har man fri horisont och
överblick, för att inte tala om bättre och högre luft än någon
annanstans i stån, man är dock cirka 60 meter över havet uppe på
Söderknallarna, och det är onekligen skojigare och hälsosammare
att nosa på himlen än på den högst poetiska men ovedersägligen
illaluktande Strömmen med dess massor av symboler för aktuell
skönlitteratur i form av flytande gummivaror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
