Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 6. Sundsvall—Hudiksvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 I.
LUDVIG NORDSTRÖM
hundra mask, som till på köpet endast farbror Agust i sin godhet
kom ihåg att betala, och vidare hade vi måst hjälpa Järker med
att maska på långrevslådorna, Gud vet, hur många hundra krok,
så det fanns, som alltid här i livet, också en dyster sida på saken.
Lördag eftermiddag vid 4-tiden kastade "Vesta" loss från Vägnö
brygga, gick runt hela Vägnön och upp i älven, förbi Lungö och
Lungö sund, längs Hemsön med dess anspråkslösa sommarstugor
— där på stranden sutto andra farbröder och metade: lektorn i
historia, "farbror" Carlgren, "Norris", adjunkt och lärare i latin,
vilket passade utmärkt, ty hög, rak, ståtlig med slätrakat ansikte,
brun som en gammal romare och med stora, soligt bistra,
mörkbruna ögon liknade han en figur ur Cornelius Nepos.
Så bar det ut genom Snettsundet, förbi det klassiska Otaheiti,
ut på och tvärs över Storfjärden, in i den s. k. Noraström, där
inne hade man den underbara Norabygden: gröna holmar och
smala sund, låga, gröna stränder, bevuxna med älskog, vajande
gäddvassar, och det hela kringgärdat av höga, rödaktiga, nakna
bergtoppar, det var Grönviks- eller, som det av folket uttalades,
Grönschvikberget, även kallat Rödberget eller Rödåsen, vidare
Lövviksberget m. fi., och det var rediga knölar om en 250—260 meters
höjd. Från dem sluttade terrängen brant ner, och i sluttningarna
lågo röda bondgårdar, alltsammans speglat i den närmast om en
stor insjö påminnande Norafjärden. Här börjar den bergiga
kustbygden mellan Storfjärden i söder och Ullångerfjärden i norr,
vilken anses utgöra Ångermanlands vackraste kustparti.
Det var min ungdoms paradis, som skulle stängas för mig genom
gubben fars ekonomiska fall 1895. Sen blev det att suga på
ramarna och — längta! Och det var inte precis detsamma, fast jag
måste säga, att det var en nog så nyttig skola — man skall inte
ha det för bra här i världen, då får man inte visa, vad man duger
till, så jag gillar ödet.
I Hållänge var man framme så där vid 6-tiden, och det blev
omedelbart att ro ut långrevarna, sen att sätta stångkrogj sen satte
sig några med metspö vid abborrgrunden, farbror Ströman gav
sig i väg med utterbrädan, gubben far rodde gäddrag, och i strån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
