Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 6. Sundsvall—Hudiksvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUNDSVALL- HUDIKSVALL
257
Ja, det är verkligen också en typ, den gode Dahlman. Jag
känner honom ju sen många Herrans år, han var på sin tid gift med
Ruth Särenholm, syster till Abba och Pippi. Abba var det jag
seglade med i Figge Ramströms "Yrhättan" till Ulvön sommarn
1903, han ansågs på den tiden som Härnösands bäste seglare och
var en prima hedersman. Han dog som direktör i
Tobaksmonopolet. Pippi och jag höllo ihop under min tidigare ungdom, han
var en god kamrat men en komplett tokskalle, nu är han visst
postmästare i Östersund och ägnar sig åt mat. Ruth tillhörde
åtminstone delvis mitt flickgäng under gymnasiitiden, hon var
egentligen en årsklass under, det var rasande noga med sånt i de åren.
Men Dahlman var son till en förmögen sågverksägare uppe i
Sollefteå och ärvde sågen och drev den på sitt sätt, d. v. s. så
att han blev av med hela härligheten. Han hade bl. a. anlagt
en liten järnväg från huset ner till trädgården med lokomotiv och
vagnar och alltsammans, och det tåget åkte ner med punschbrickan
till gästernas utomordentliga glädje.
Och när han gjort slut på sitt paradis, var han inte den, som
gav upp för det. Han var en första klassens jägare och sportsman,
han hade fått trävarumannens vanliga utbildning på agentkontor
i England, så han kände världen och fruktade den inte i minsta
mån. Att bli bokhållare, sen han suttit som chef, roade honom inte,
någon framtid på affärbanan såg han inte heller, för någon annan
bana på landbacken hade han varken utbildning eller håg eller
minsta anlag, nå . . . han var, som sagt, inte den, som ryggade
för realiteten, han tog hyra och gick till sjöss, gjorde sina
reglementerade år för om masten, tog sedan styrman i Härnösand, det
var på den tiden jag lärde känna honom, tog sen, skulle jag
åtminstone tro, skepparn, och sen han tyckte sig ha seglat nog,
stannade ban i land och skrev denna bok, och — nu kommer det: reste
sedan i egen person systematiskt genom Sverige och utbjöd sin
bok och har på detta sätt faktiskt klarat sig. Då och då ringer
han från någon avkrok, och, när jag minst anar det, dyker han
plötsligt upp, alltid lika lugn och trygg.
Det tycker jag är bra gjort! Och boken är faktiskt en av de
17 A’ordström, Flugiga värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
