- Project Runeberg -  Denna flugiga värld /
317

(1941) Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 7. Hudiksvall—Öregrund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HUDI KS VALL—ÖREGRUN D

317

Men för att återgå till hur vi hade det den här sista biten
avfärden, så är att säga, att jag har suttit på däck hela tiden och icke
utan vemod sugit i mig resans sista havsmorgon och underbara
soluppgång.

Det finns en liten stump av Heine, som följt mig genom hela
livet och som jag alltjämt finner lika underbar. Det är
inledningsdikten till andra cykeln av "Die Nordsee", de första raderna ur
"Meergruss":

Thalatta! Thalatta!
Sei mir gegrüsst, du ewiges Meer!
Sei mir gegrüsst zehntausendmal!
Aus jauchzendem Herzen!
Wie einst dich begrüssten
Zehntausend Griechenherzen,
Unglückbekäinpfende, heimatverlangende,
Weltberühmte Griechenherzen!

Den strofen har följt mig ända sen gymnasiståren, och den
syns mig alltjämt lika ung, den bär evighet inom sig, jag vet ingen
vers, som når högre, det är Homeros och hela Antikens havsmystik
och samtidigt de nordiska havens dimmor och kyla, och aldrig har
en blå havshorisont dukit upp för mitt öga, utan att jag tyst för
mig själv skanderat dessa vågrytmer. Jag har mumlat dem ute på
Atlanten, på Stilla havet, under Stevensons ljusblånande Samoa,
på Medelhavet, på Nordsjön, på Skånes kust, på Bottenhavet och
på Ålands hav, och nu kommo de så trofast som Odens korpar
denna sista morgon och satte sig smeksamt och förtroendefullt,
liksom för att i avskedets stund trösta mig, på mina axlar med
sina varma fjädrar smekande min kind, och jag mumlade med
läpparna, medan jag inte kunde hjälpa, att ögonen fylldes av tårar.

Ja, sen strök jag undan den daggen, som föll stilla över mig från
det eviga i livet, och så kallade jag samman till en smörgås och en
sup!

Det var livlig trafik bela natten. Lastbåtar och pråmsläp, urgamla
’’Norrland" på norrgående, "Ragne" eller "Regin" på södergående

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:46:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nlflugiga/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free