Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 7fi GUDS BESYNNERLIGA BELÄTEN
Några karlar stodo på bodbryggan med hukade
axlar och händerna i byxfickorna, och några pojkar
voro ibland dem.
Hvad ha ni ombord? frågade en karl.
Grosshandlar Dellwik! svarade maskinisten
lågt.
Då kom skepparn och bad ett par af karlarna
att stiga ombord och hjälpa till med att bära upp
ett lik.
Och så bars grosshandlar Dellwik i land af
skepparn och besättningen och ett par af karlarna.
Han bars in i magasinet och lades på en
presenning på golfvet, och magasinet luktade tjära och
fotogen, och vattnet ringde som ett rastlöst
klockspel under golfvet, medan råttorna knaprade i
väggarna och vildkattornas ögon glimmade inne i
dunklet och deras hesa läten hördes doft.
Sedan karlarna lagt ner liket, stannade de kvar
och betraktade den döde. Skummet rann långsamt
under mustacherna ner mot halsen, och blod rann
ur det högra ögat, som blifvit krossadt, men det
vänstra glänste svagt.
Skepparn suckade, vände sig om och gick,
han kunde ingenting säga. Och de andra följde
honom lika tyst, dörrarna stängdes och lästes.
Och nu låg Christian Dellwik därinne i sin
svärfars magasin, medan prästen satt hos hans
gråtande hustru och natten sjönk långsamt och
tung-samt öfver den besynnerliga stad, som hette
öbacka, gåtornas icke minsta stad på jorden.
Och medan stormen bryter lös i mörkret och
vågorna spruta upp mot Sammel Edins gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
