Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
SPINDEL FEJDEN
trodde alltid, de var i total kontakt mit deres affär,
men nu synes jak, de må icke ha rede på dem.
Jag slängde lurn i väggen, och jag kände på
mig, att det var något förskräckligt som kom.
Det dröjde inte länge, förrän jag hade bref
från Schibler, och han befann sig i — Öbacka.
Han bad mig komma ner. Hvarför kunde han
inte komma till Svedje nu som alltid annars? Jag
anade, att något låg bakom. Men jag reste
ögonblickligen, ty jag ville bli på det klara med hvad
som försiggick.
Så kom jag ner till Öbacka, det var en tödag
på vårvintern, och det droppade från taken, och
din fars dufvor flögo öfver hustaken och sutto i
solen och kurrade. Den dan, den dan!
Schibler bodde på sitt vanliga hotell, ja, nu
finns det inte längre, och när jag kommer in till
honom, får jag se, att en af Franz Twieselmanns
skogsinspektorer sitter där. Jag vet inte...
någonting skallrade i min hjärna, och jag såg ett ögonblick
rödt för ögonen. Hvad hade Franz Twieselmanns
skogsfolk med Schibler och mig att göra? Det
kunde jag inte begripa.
Jag pekade också på karln och sade:
Hvad gör den där här?
Jag behöfver honom, svarade Schibler.
Det var egendomligt, svarade jag, har du någon
användning för Franz Twieselmanns folk?
Ja, svarade Schibler kort.
Om du hade sett denne man, ett lik, långsamt
gående genom lifvet. Gul och med grå skuggor
kring ögonen, gula blemmor på ögonhvitorna, hvita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
