Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237 DEN FÖRSTE ARFTAGAREN
rum kring dem, ett tomt kallt rum, och han kände
ett välbehag och upphäfde ett skratt för sig själf,
där han gick genom brädgården — allt detta hade
hans farfar skapat. Han kände för första gången
sin makt, man gömde sig för honom, man fruktade
honom, man hatade honom — man var rädd!
Men utmattad af hettan glömde han snart denna
stolta känsla af sin makt och återföll i den trötthet,
som ägde allt, och snart satt han vid middagsbordet
midt emot sin likbleke farfar, och ingen sade ett
ord, endast flugorna slogo då och då i taket, det
lät som regndropp — och ute, rundt hela ådalen
var det skumt och stilla, öfverallt hatade man doft,
öfverallt satt man bedöfvade vid matborden, och
allting kändes så olidligt, hemskt och kväfvande
tungt.
Och skogselden brann och brann och brann!
II.
Unge herra på Åbord.
Flera år efter denna händelse, en
septembermorgon strax före sex, då solen kämpade med
dimmorna, drogs en röd gardin upp i ett fönster på
Åbords spöklika herrgård. Undan för undan hade
de gamla dött, gamla frun, Malte och hans hustru,
och af gubbens sonsöner låg Erik på regementet
och Torsten i Paris; Filip var ensam hemma, han
hade nyss återkommit från utlandet. Det var han,
som drog upp den röda gardinen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
