Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
CALIBAN
Frans Geting såg på honom, sen på Solander,
sen på Selahn.
Hvafan går det åt karln? frågade han. Har
jag nånsin gjort nånting mot vår sak? Kan jag
rå för att jag har gått i skolan en gång? Tror
ni, jag har nånting med dispen att göra? Ha-ha!
Jag mötte den djäfveln har utanför, men han iddes
inte svara, när jag hälsade på’n. Var lugn du,
Häggdahl, det ska han, djäflar i min själ, inte ha
gjort för ingenting.
Selahn sade nu:
Här finner du trohet, Frans, det vet du!
Frans Geting gick fram till Alma och tog i
henne, och hon betraktade honom med hängifna,
fuktiga ögon.
Han grep dragspelet, satte sig på en
sillfjär-ding och började spela en låg och sorgmodig
melodi med ansiktet nerböjdt mot bälgen; och
musiken stillade de uppdrifna känslorna, en tung,
sömnig dysterhet uppfyllde boden, där solstrålarna
spände ljusa band öfver disken, och det hördes,
hur snön droppade utanför i marsdagens tövind.
Emellertid kommo flera män in, alla lika mörka
och ovissa; alla tycktes de hata Frans på grunder,
som de antingen ej kunde klargöra för sig eller ej
ville, för skams skull, yppa.
Men bakom låg, om nu sanningen skall fram,
att Frans Geting tanklöst pladdrat om det ruttna
kapitalistsamhällets förfall, om nya lyckligare tider,
då man kunde tjäna stora pengar, och han hade
berättat, att han hört om, hur stora
arbetareföreningar bildats långt utomlands, att de sköto ner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
