- Project Runeberg -  Lort-Sverige /
247

(1938) [MARC] [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

norlunda, enligt vad som uppges. Eller vad säger du? Var
det inte annorlunda då?

En kommunalman, en lugn, trygg landsfaderlig man hade
sällat sig till oss.

— Joo, det var det. Det har upphört att vara skam att
inte kunna hjälpa sig själv. Alla fattiga har blivit vana att
bli hjälpta, vare sig dom försöker klara sig eller inte. Får
den ene, så fordrar den andre också att få. Mest löst folk
naturligtvis.

Jag berättade, att i Halland var det icke så, och undrade,
hur det ställde sig med de fattigas tillskott vid
bostadsförbättringarna.

— Ja, det är kommunen, som får satsa, naturligtvis.

— Och det accepteras utan vidare?

— Tjaha då! Och det är inte sagt, att dom säger tack
en gång heller. Vi ska ha, heter det. Det är tidsandan. Men
det är ju bra också, för det behövde rensas upp. Och i regel
sköter nian bostäderna ordentligt.

— Men understödstagaranda är det?

— Det är det. Och det har rotat sig så djupt redan, så
det torde man väl aldrig mer få bort.

— Är hälsovårdsnämnderna intresserade för
förbättringar här, doktorn?

— Ja, i högsta grad! I högsta grad!

Allting visade, att här var ett annat slags folk, och själva
understödstagarandan hade en annan karaktär än söderut.
Därnere var klasskillnaden mycket mer utpräglad och
därmed blev fattigunderstöd en olidlig börda för självkänslan.
Här liksom i hela norra Sverige var klasskillnaden icke
på långa vägar så utpräglad, det fanns inte herrgårdar,
slott, adel, betjänter o. d., folket kände sig som ägare till
landet och betraktade industrin såsom inkräktare, och det
fordrade ur djupet av en demokratisk, att icke säga
urgammal primitivt kommunistisk instinkt att få sin del av de
förmögenheter industrin skapade, för detta folk blevo därför
dessa understöd knappt understöd, snarare vad som
rättmätigt tillkom dem. Man bör nog ha denna skillnad i käns- 247

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:46:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nllortsv/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free