- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
217

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

helt tomma. Det blev muntert! Men jag sade inte att
jag visste vart du tagit vägen och var du hölls.

– Många flaskor var mina, sade jag. Jag hade gjort 30
liter vitvin på fikon. Gunnar hade använt de flesta
redan som bjudvin.

– Någon gång måste du trampa ur barnskorna.
Livet är inte bara sprit och skumma fruntimmer. Som
den där finska haggan du höll gömd i källaren i
somras. Vad tror du jag tyckte om det och vad tror du din
mor skulle sagt om hon känt till det?

Karin hade alltid hållit på mig och skyddat mig i
familjen. Det var också henne jag hållit kontakt med
ända sedan jag försvann hemifrån 1944. Hon hade
hjälpt mig med pengar och tobakskuponger och mat
och tvätt och sett till att man inte kom på mig.

– Jag kan ju inte neka dig någonting det vet du och
mig har du aldrig gjort något ont. Men det går inte att
hålla på som du gör. Fylla och fruntimmer och politik.

Det där med politik var känsligt. Där var vi inte alls
överens. Karin var folkpartist.

– Det kan man väl vara fast man arbetar åt Myrdals.
Vore man det inte från början så blev man det väl!

– Du måste ta dig samman, Jan. Du har själv prövat
på så väldigt litet i livet ännu. Jag vet att jag sagt dig allt
detta många gånger förr. Och du vet att jag menar att
du inte rår för det så som familjen är. Men du måste,
måste, skaffa dig ryggrad.

– Det har jag, sade jag. Jag vet vad jag vill. Min
ryggrad är stark nog attjag kan stå alla emot.

– Men det är omöjligt för någon att stå alla emot,
sade hon. Man kan inte säga att man själv går i takt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free