Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jugoslaviens kommunistiska parti sålunda i oförsonlig
kamp mot storserbisk och kroatfascistisk
chauvinism och nationell intolerans och för enighet
mellan alla jugoslaviska folk förverkliga ett med blod
beseglat brödraskap. Därmed förmådde folket i
regelrätt krig självt befria sig och krossa de mäktiga
fiender, vilka kommit inte bara för att förslava
landet utan för att utrota befolkningen.
Jag var riktigt stolt över artikeln. Fakta höll. De var nya
för de flesta läsare, men de kunde kontrolleras. Jag
drog i artikeln upp ett stort perspektiv. För den
tänkande läsaren förklarade texten egentligen också
bakgrunden till Washingtons nuvarande politik i
Frankrike och Italien. Det var för att fullfölja denna plan på ett
svart Europa som Washington tvingade ut de
kommunistiska ministrarna från regeringarna och fick sina
lydpolitiker att sätta in polis och trupp mot
arbetarklassen. Det behövde jag inte skriva ut; artikeln var så
skriven att läsaren skulle styras in till att själv inse detta
när han öppnade tidningen och såg rubrikerna på
utrikessidan eller när han lyssnade till radionyheterna.
Jag såg på klockan. Den var nästan tolv. Jag hade
suttit hela morgonen med artikeln. Egentligen var jag
hungrig. Men jag hann inte gå ned innan det
knackade på dörren. När jag öppnade stod Ellen i
korridoren. Hon bar på en liten brun portfölj. Hon hade haft
vinterregnet mot ansiktet. De omålade läpparna var
mycket röda. Hon bar schalett mot regnet i dag.
Återigen såg jag hur vacker hon var. Inte vacker på
amerikanskt sätt. Hon sade inte cheese för att låtsas le. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
