Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har Saxo (I pag. 279 ff.) tecknat honom under förklädnaden af den
rent mythiske konung Huglet, som i Ynglingasagan kallas Hugleik
och i angelsaxiska sagor Hygelac. Huglets saga är lokaliserad till
den gröna ön (Hy-vörn-land, Hybemland, Irland).
För att utsträcka danernas välde till denna ö, drog den danske
kämpen Hake (Thorsbegreppet) dit i sällskap med Starkad,
naturkämpen, naturskalden, fritänkaren, om hvilken mera längre fram.
Der herskade vid den tiden (ca tempcstate, den tidsåldern eller den
årstiden) konung Huglet. Det heter om honom, att han hade en
rik skattkammare, men var så snål, att när han skänkte bort ett
par skor, tog han först remmarna ur dem, och derför skördade han
vanligen hat till tack. Mot så kalladt hederligt folk var han icke
gifmild, men omgaf sig med en hop af skådespelare och gycklare
(Ynglingasagan säger: »lekare, harposlagare, gigolekare och
fidlo-spelare>, vårens sångfoglar!). Med dem umgicks han förtroligt,
dem smekte han, och de smickrade honom. I detta konungens
förvekligade följe funnos blott två kämpar af pröfvad mandom,
nem-ligen Oegat och Svipdav (månen och vårsolen!), »hvilka voro
framstående genom den synbara glansen af sina krigiska bragder,
liksom ädelstenar i en sophög (veluti gemmæ stercoribus insitæ)».
Ensamt de voro försvarare för de kungliga skatterna!
När nu striden börjat mellan Hake och Huglet, skyndade hela
hopen af gycklare, »hos hvilka själarnas lättfärdighet alstrat
kropparnas oståndaktighet», att bryta slagordningen och brådt taga till
flykten. På ett skamligt sätt betalte de sin konungs frikostighet.
Blott Gegat och Svipdav höllo stånd och tedde sig såsom tappra
hjeltar. Men Hake tillfogade Gegat ett så svårt sår i bröstet, att
det yttersta af lefvem blottades! Nu vände sig Starkad emot
Gegat, men fick af honom ett så känbart slag å skallen, att, såsom
han framhållit i en af sina egna sånger, han aldrig råkat ut för
en bedröfligare plåga h Ty väl hopsyddes den sargade hårsvålen,
men under den gömde sig ett blånande sår, som öfvergick till
smittsam varbildning.
Emellertid stupade Huglet i striden, hans folk flydde, och
dem af gycklame, som Starkad lyckades tillfångataga, basade’han
med ris (qväste dem till tystnad!), ty han ansåg det lämpligare
att mot detta »pratmakaregarde» (in scurrarum agmen) genom en
’ Äfvcn fritänkaren har sina mångriller, dem han ej kommer ifr&n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
