- Project Runeberg -  Nordisk mythologi. Gullveig eller Hjalmters och Ölvers saga /
167

(1887) [MARC] Translator: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En mythsaga låter vid ett tillfälle Vale och Vidar låna namnen
Fjalar och Galar, och i samma saga är fråga om både Nannas
och Iduns bortröfvande och återförande I Den sagan skulle jag
gerna vilja öfversätta och framlägga härnäst. Tillsvidare ber jag
den välvillige läsaren sjelf begrunda och pröfva, hvad mjödmythen
har att säga om Sökkmimer, Mjöðvitner, Suttung och Fjalar.

Denna lista kunde utsträckas mycket långt; men jag stannar
vid anförda gräns. Det lärer emellertid hvaije sakkunnig forskare
finna, att om redan grundbestämningarna eller de främsta
myth-personligheterna äro på ena eller andra sidan missuppfattade, så
draga de på samma sida med sig en mångfald af vidare förvexlingar,
en växande villervalla i afseende på ättafledningar, karaktersdrag,
handlingar o. s. v. Svårigheterna ligga naturligtvis redan i
myth-källornas dunkel eller hela det gåtfulla och stundom afsigtligt
tvetydiga skaldespråk, som satt sig en så inhöljande uppgift före.
Men visst är, att vid förklaringen eller återställandet af
myth-byggnaden och dess sammanhang, måste man, för att icke komma
till sådana motsägelser som att solen är identisk med månen, städse
hafva sin blick fästad på de symboliserade naturmakterna och
naturen sjelf såsom en regulator. Oden är till sitt grundväsende
alltid den mycket omfattande luftguden; Frigg eller Groa, urkon,
som föder oss alla, är alltid den alstrande jorden. I huru många
olika skepnader mythdiktaren än inkläder dem, lemnar han aldrig
den en gång valda grundsymbolen ur sigte, utan utpräglar den i
en mångfald af återspeglande drag.

För att bevisa mina satser har jag i det föregående talat något
utförligare om Mimer och hans ättlingar, om Allvalde och hans
söner, om Vidar och Vale, om Njord och Heimdall; och jag är för
öfrigt beredd att i hvarje fall framlägga skäl till en fullständigare
bevisning. Men då man för önskvärd tydlighet helst bör genomföra
ett ämne i sänder, har jag i föreliggaude arbete valt frågan om
Heid och Gullveig, hvilka uppträda redan i Eddans hufvudsång
Völuspå och på flerfaldigt sätt ingripa i utvecklingen. Redan i
det föregående har jag påpekat, hvem Heid är och hvad hon är,
likaså hvera Gullveig är i sina slägtförbindelser och till sitt väsende.

Härtill går jag att nu belysa den särskilda mythsaga, i hvilken
både Gullveig och Heid uppträda personligen och afspegla sina
väsendtliga drag i sina handlingar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:45:57 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nmgullveig/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free