Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
till Kihlangi vid Muonio alf, 2,9 mil på 7 timmar, en odrägligt
långsam resa. Vägen passerade nakna sankmyrar, som nu
lågo som ändlösa snöhaf. Det var godt. om snö och gick
ynkligt framåt. Vid faktoriet Polhem på svenska sidan satte
vi öfver älfven till finska gästgifvargården i Kihlangi och
lade heslag på de båda sängarna i »kammaren». Men det
var intet lätt göra att slippa dit, och vi fingo kl. 11 på
kvällen i kolmörkret söka efter spår i det igenyrda snötäcket,
innan vi läto det gå på måfå öfver till andra strand och öfver
de branta älfbackarna där. Skönt var det att kränga af sig
björnkrage och lappmudd och få tvätta sig ren med ett stycke
rysstvål, en ordentlig tärning med omkring 4 tums sida. Den
gulbruna tvålen luktar som såpa och löddrar först efter ett
hälft dagsverke.
Följande dag fortsatte vi resan på älfven. Drifvor med
hårdt packad yrsnö täckte isspeglarna, som dock glimtade
fram här och där. Flerstädes måste vi söka upp på stränderna
för att undgå vakar, där älfven gick öppen på grund af
strömsättningen. Djupet stod så mörkt mot den hvita snön,
och vattnet sorlade mot isvallarnes kanter. Isen var där högt
upplyftad, liksom öfver stenar i strand, och tunna ishinnor
sträckte sig från sidorna för att en riktig kölddag fjättra det
fria flödet. Björkarna dekorerade med bågiga, froststyfva
grenar, tecknade som fina alger mot fonden af granskogens
breda kontur och mörkare färgton. Från Taipalensuu eller
Muonionalusta foro vi landsvägen på svenska sidan förbi Muonio-
forsen 9 kilometer till Muoniovaara. Alla fjällen, dem jag
under sommaren skådat i så förtjusande belysning, voro full-
ständigt skymda i det mulna vädret. I den vänliga gården
fanns en gäst från Finland, en forstmästare W., som sjöng
tungsinta, vackra folkvisor till ett orgelharmonium.
Doktorns hund Skuolffe — det är uttydt fjälluggla —
var mycket intresserad af alla fåglar och spår i snön. Det
var också »huue-mettä» (disig-luftsskog) idag, och fågeln gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
