- Project Runeberg -  I Nordanland /
159

(1900) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

o
"C\l
171
»Yi hafva vandt folk som sköta afverkningarna, vi akta oss
så långt vi kunna för att skada tillväxtskog under drifnin-
garna och vi befalla rexten åt norrbottenslagen, konjunkturerna
och Grudi.» Sagdt, och disponenten tände med välbehag en
ny importcigarr.
Nå, det var ju rent besked och ingenting att svara på,
när man var ute på studieresa eller åtminstone när man låtit
sig bjudas på en verkligen högst delikat jaktmiddag.
Kvällen blef desso lik. Men när de båda finska forst-
mästarne följande morgon vaknade på hotellet i Knalix, tum-
made de i all vänskap och endräkt på att ögonblickligt smita
från platsen och alltså gifva tusan i den beramade festmiddag
som brukspatronen och riddaren August Persson Igglund
samma dag velat arrangera till deras ära samt för att förskaffa
de båda gästerna från nabolandet fullt korrekta och än flere
angenäma intryck af skogsförhållandena på svenska nordkusten.
I stället knogade de i schäs norrut långs älfven — men
där sågo de ingen skog. Och i nästa kyrkby blef det samma
glada leben igen.
När de efter en månads frånvaro åter trampade insjö-
stranden i X-järvi och togo afsked af hvarandra för att taga
sig en ordentlig badstu efter allt gycklet, måste de bekänna
att de ej sett ett dugg, inte ett skapande grand som de kunde
hafva något slags nytta af.
»Men roligt ha vi i alla fall haft!» småfnittrade Salmiainen.
»Jo, nog är det så, det finns god mat och god sprit på
svenska sidan», svarade Stjernecrantz med sitt välvilligaste
leende. Nu kunde det minsta barn och äfven hans hustru få
säga hvad de ville åt honom.
Ja, herre gud, visst hade de haft roligt, hela studieresan
hade ju varit ett »mera grundligt» jättesnöfvel.
Nu vände de stillsamt hem till gumman och papiren och
salsskänken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:55:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordanland/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free